Payback 2 - The Battle Sandbox

Analys av Appwesome

Jag gillar spel där jag kan hoppa rakt in i ett rörigt actionögonblick utan att först behöva planera en lång spelsession. Payback 2 - The Battle Sandbox passar den sortens korta paus: det är ett arkadspel av Apex Designs Games LLP där biljakter, strider och andra intensiva utmaningar ger omväxling från en match till nästa. Det är gratis att börja spela, har PEGI 12 och fungerar på Android från version 6.0. För mig är den stora frågan inte bara hur mycket som händer, utan om målen och tempot gör att jag vill återvända.

Snabba mål som får igång spelandet

Det som fungerar bäst i början är att spelet inte kräver att jag gör en stor investering av tid innan jag får action. Jag kan välja en aktivitet, försöka förstå dess mål och sedan avgöra om jag vill fortsätta. Det gör det lätt att plocka upp när jag har en ledig stund, även om den snabba växlingen också kan göra upplevelsen lite ryckig för den som föredrar en sammanhängande berättelse.

En användbar vana är att ge varje match ett eget litet mål, i stället för att bara spela på autopilot. Om en utmaning handlar om fordon kan jag lägga fokus på att lära mig hur jag tar mig fram och reagerar under press; när spelet i stället betonar strid behöver jag tänka mer på läget omkring mig. På så sätt blir även ett kort försök meningsfullt. Det är en konkret skillnad jämfört med många mer traditionella actionspel, där framstegen ofta följer en längre bana och det kan kännas som att man måste fortsätta tills ett kapitel är klart.

Vad variationen gör – och inte gör

Från första stund jag startade Payback 2 - The Battle Sandbox, blev jag imponerad av dess mångsidighet. Spelet erbjuder en häpnadsväckande mängd av uppdrag och spellägen. Du kan delta i allt från biljakter till tankstrider, och det finns alltid något nytt att upptäcka. Det är som en blandning av dina favoritactionfilmer, allt i en enda app.

Variationen är också spelets främsta sätt att hålla tempot uppe. När en typ av utmaning inte passar mitt humör kan nästa kännas tillräckligt annorlunda för att jag ska vilja prova den. Samtidigt ska man inte förvänta sig att varje aktivitet har samma djup eller kräver samma sorts skicklighet. Jag ser det mer som en arkadmeny med flera vägar till snabba matcher än som ett enda stort äventyr med en jämn, noggrant stegrad berättelse.

Små framsteg och en ojämn utmaningskurva

För mig blir framsteg tydligast när jag märker att jag hanterar en situation bättre än förra gången. Jag kan läsa händelserna snabbare, välja en vettigare väg genom kaoset eller undvika att låsa mig vid ett enda sätt att spela. Det är ett mer praktiskt mått på utveckling än att bara jaga nästa upplåsning. Om en match går dåligt kan jag därför fråga mig vad jag kan ändra vid nästa försök, i stället för att direkt anta att jag måste spela länge för att komma vidare.

Svårigheten känns inte nödvändigtvis som en rak trappa. En aktivitet kan kräva snabba beslut, medan en annan utmanar mig på ett annat sätt, så ett nederlag behöver inte betyda att hela spelet plötsligt blivit för svårt. Mitt råd är att byta aktivitet när jag fastnar och sedan återvända med lite mer vana. Det är särskilt hjälpsamt på mobil, där en förlust efter en kort paus annars lätt kan kännas oproportionerligt irriterande.

Grafik och ljud

Grafiken i spelet är riktigt snygg, särskilt med tanke på att det är en mobilapp. Städerna och landskapen är detaljerade och levande. Ljudspåret och ljudeffekterna bidrar verkligen till den intensiva atmosfären. När du rusar genom gatorna med polisen hack i häl, känner du verkligen pulsen av spänning.

Det visuella och ljudet gör det lätt att förstå varför spelet passar för korta, intensiva sessioner: händelserna känns omedelbara utan att jag behöver lägga tid på att komma in i stämningen. Den sortens intensitet har dock en baksida. Om jag vill spela stillsamt, följa en lång historia eller bara koppla av utan ständig rörelse är det här inte mitt förstahandsval. Då passar ett långsammare äventyrsspel bättre.

Kontroller som behöver kännas naturliga

Kontrollerna är enkla och intuitiva, vilket är en välsignelse i ett spel som detta där snabb reaktionsförmåga är avgörande. Du kommer snabbt in i rytmen och det känns naturligt att manövrera fordon eller hantera vapen. Utvecklarna har verkligen gjort ett bra jobb med att säkerställa att spelupplevelsen är smidig och engagerande.

Ändå är det klokt att ge sig själv några matcher för att vänja sig vid hur olika situationer känns på pekskärm. När tempot är högt kan en liten miss i styrningen kännas större än den hade gjort i ett långsammare spel. Jag försöker därför att inte döma en aktivitet efter en enda misslyckad omgång: först när jag förstått hur den vill att jag ska reagera kan jag avgöra om utmaningen faktiskt passar mig.

Flerspelare för den som vill ha oförutsägbart motstånd

En av de största höjdpunkterna i Payback 2 är dess flerspelarläge. Här kan du utmana dina vänner eller andra spelare från hela världen. Det finns inget som slår känslan av att vinna en intensiv match mot riktiga motståndare. Det sociala elementet adderar ett extra lager av djup till spelet, och det är lätt att fastna i "bara en match till"-mentaliteten.

Flerspelare passar bäst när jag vill ha motstånd som inte känns förutsägbart och när jag har tid att fokusera på matchen. För en snabbare och mer avspänd stund kan en utmaning på egen hand vara ett bättre val. Jämfört med ett renodlat tävlingsspel är bredden här mer lockande än att allt kretsar kring en enda tävlingsform; jämfört med ett öppet actionspel med en lång kampanj får jag däremot mindre anledning att spela enbart för berättelsens skull.

När spelet drar in – och när det är bättre att lägga undan det

En realistisk vardagssituation är att jag har en kort paus och vill spela något som inte kräver att jag minns exakt var jag lämnade en lång kampanj. Då kan jag starta en match, fokusera på ett tydligt försök och sluta när pausen är över. Men om jag har ont om tålamod efter en stressig dag kan samma intensiva tempo kännas mer tröttande än roligt. Jag skulle också välja något annat om jag främst söker lugn utforskning, en stark berättelse eller ett spel som går att spela nästan utan snabba reaktioner.

Spelet har ett genomsnitt på 4,4 från omkring 2,2 miljoner betyg och har laddats ner över 100 miljoner gånger. Det visar att det nått en stor publik, men är ingen garanti för att varje spelläge passar mig. Det är gratis att spela, medan köp i appen kostar från 12 till 189 kronor när faktureringen går via Google Play. Jag tycker därför att det är värt att prova först och fundera på köp först när jag vet att jag återkommer ofta. Den aktuella versionen är 2.106.16, och spelet lanserades den 10 oktober 2014.

Uppdateringar och support

Utvecklarna bakom Payback 2 uppdaterar spelet regelbundet, vilket säkerställer att det alltid finns nytt innehåll att uppleva och buggar som snabbt fixas. Det är uppenbart att de lyssnar på communityt, vilket alltid är ett stort plus i min bok.

Mitt omdöme om tempot och progressionen

Sammanfattningsvis är Payback 2 - The Battle Sandbox ett måste för alla actionälskare. Det erbjuder en rik och varierad spelupplevelse som håller dig på tårna och ständigt underhåller. Om du letar efter ett spel som kombinerar intensitet med frihet och variation, då har du hittat rätt. Så vad väntar du på? Ge dig hän och börja ditt äventyr nu!

Jag skulle ändå beskriva det som ett starkt val för den som vill ha lättillgänglig arkadaction, inte som ett självklart köp för alla mobilspelare. Det som håller mig kvar är möjligheten att växla aktivitet och pröva ett nytt angreppssätt när en utmaning går trögt. Om jag hellre vill ha en lugn kurva, en tydlig berättelse eller mer tid att tänka mellan besluten finns bättre alternativ. För den som gillar korta matcher, snabba mål och oförutsägbart kaos är det däremot lätt att förstå lockelsen.